Jag undrade länge varför jag blev tröttare än många andra jag känner av att vara i sociala sammanhang, av att ta in för mycket ljud-, syn- och andra känslointryck? Varför hade jag ett sådant stort behov av att vara ensam ibland att vila efter mycket händelser? Varför kunde, och orkade, inte jag delta på massa aktiviteter och i sociala sammanhang i samma uträckning som många andra av mina vänner? Varför tog jag på mig andras känslor och jobbade stenhårt för att alla skulle må bra och vara glada? Varför var jag så rädd och otrygg inför osämja och konflikter? Varför hade jag ett så stort behov av att dra mig undan till lugnet och stillheten? Och varför var det så viktigt för mig att sova mycket? Det är inte förrän i vuxen ålder som jag förstått att jag är en HSP-person (highly sensitive person), en högkänslig eller högsensitiv person där allt ovan är delar av den jag fortfarande är. Om jag ser på min egen utveckling kopplat till just högkänsligheten så är det något som fått mig att känn