Kroppsideal och upp-fuckad hjärna
Kroppsideal. Upp-fuckad hjärna. Shit vad år av kroppshat (stark ord men typ sant) sätter sina spår trots att jag dagligen medvetet riktar uppskattning till mig själv. Att det ska vara så svårt. Eller både ja och nej. Jag kan välja att späka mig och hålla igen. Resultatet skulle bli en tightare utsida men en otroligt mycket mer olycklig insida. Jag har nämligen provat den metoden. I över 10 år. Den var inte bra. Gav psykisk ohälsa deluxe. Lite mer fluff på utsidan har sannerligen givit mig en mjukare och mer kärleksfull insida. Men ändå kommer den smygande. Jämförelsen med 20 åriga modellkroppar. Inse fakta. 37 år, tre barn senare, mjukare, rörligare och härligare, om än lite mindre tight, så iallafall lycklig. Fatta. Acceptera. Yes, jag hör mig själv. Tack för skrivytan. Tyngder lättar om man delar. Har du någon tyngd som du bär runt på? Dela vettja! Kram på dig och mig ❤️