Lindra oro, ångest och stress

Är du som jag en person som ibland känner oro utan att egentligen ha någon direkt anledning? För mig kan det vara så att jag ibland vaknar med oro eller att den plötsligt dyker upp om jag känner mig skör, nedstämd, hungrig eller trött. Egentligen är jag inte orolig i direkt mening men känslan i kroppen är oro, kryp, känsla av litenhet.

Under de senaste åren har jag kartlagt min menscykel på olika sätt, de första åren genom att skriva upp känslor och kroppsliga reaktioner i en fysisk kalender och på senare år har jag övergått till att logga min hormoncykel via Natural Cycles. Oavsett metod så är det ett fantastisk sätt att lära känna sin kropp på. Nu vet jag sedan flera år att jag får mycket oro i kroppen veckan innan ägglossning. 
Istället för att låta mig slukas upp av oron och gräva ner mig i den som jag tidigare gjort så har jag idag mindfulness och yoga som viktiga verktyg för att hantera detta. Och inte så förvånande så fungerar det hur bra som helst!

Låt mig beskriva hur det är för mig just nu. Jag närmar mig ägglossning, det vet jag då jag loggar mig och har en mycket regelbunden menscykel (så har det inte alltid varit men det kan jag berätta mer om en annan gång ;)). Igår började en djup oro krypa sig inpå mig. Känsla av otillräcklighet, att inte vara omtyckt, duga, ha gjort något fel, you name it... Känslan är litenhet, ledsenhet, rädsla och skörhet. När det blir så här så tappar den annars så drivna jag styrfart helt... Vill inte ta mig utanför hemmet helst, vill bara krama någon eller ligga i barnets position på yogamattan och bara grunda mig. För det är just det. Jag tappar grundningen. Jag far iväg i huvudet och tankar om framtiden och tänk om si och tänk om så händer... Helt utan anledning. 

Så vad gör jag idag som jag inte gjorde för sju år sedan?
Jag grundar mig, jag tränar mindfulness. Det är egentligen väldigt enkelt när man väl lärt sig teknikerna. 

Igår ville jag (läs tänkte jag att jag borde för jag hade ju planerat att...) springa en sväng på kvällen. Men kroppen var orolig och själen skör så jag tog på mig varma kläder, tog med min yogamatta och praktiserade 60 min yinyoga utomhus med min hund intill. Luften var sval, faktiskt lite kall, det blåste lätt, solen kikade fram ibland. Under denna timmes långa yinyoga fick min oro vackert vika undan för andra känslor som stretch, avslappning, andning och sinnesintryck från syn, hörsel, känsel och lukt. Jag såg de vajande tallkronorna eller min hund om jag öppnade ögonen, jag hörde vindens sus och min egen andning, jag kände stretchens avslappnande effekt och luftens kalla temperatur och filtens värmande kram, jag kände doften av natur och vår.



Tror du att oron var kvar efter detta? Svar nej! Oron och tankarna var ersatta av en lugnande och grundande känsla. Jag hade plockat mer mig från övre chakran till lägre. Jag hade balanserat min överaktiverade vata-sida. Somnade lugnt och tryggt.

Samma sak imorse. Vaknade och oron var där igen. Ordentligt. Valde därför bort ett svettigt vinyasapass till en timmes liggande yoga med dynamiska rörelser, höftöppnare, axel- och bröstöppnare och framåtfällningar. Jag lämnade känslan av oro, jag gick in i kroppen. Jag var Här och Nu och jag balanserade upp mig, grundade mig och nu, efteråt. En känsla av lycka och lugn i hela kroppen och själen. Jag är så tacksam över vad yogan har gett mig, att jag gett mig själv yogan. Att yoga är att träna mindfulness. Du är här, du är nu, du är i kroppen och du blir lugn. Prova om du inte gjort det! Namaste!



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Meditationer, mantran och mudras

Är du som jag en HSP person?

Kroppsideal och upp-fuckad hjärna