Tankar efter sommaren
Jag har njutit i sommar. Jag har njutit av sommaren. Jag har njutit av ledighet, av härvaro och närvaro. Jag upplever att sommarlovet har varit långt. Det är positivt. Min vana trogen har jag även detta år förkovrat mig i personlig utveckling. Det blir ofta så på mina lediga stunder, att jag vänder mig inåt, reflekterar, studerar och funderar på existens, beteenden och känslor. Så även i år, denna sommar. Fokuset har varit yoga, att utbilda mig, bilda mig och förstå mig själv bättre. Andning, yoga, meditation. Det har varit härligt. Jag har njutit. Men senaste dagarna har jag känt ett skifte. En sorg, en nedstämdhet, odefinetbart men tydligt. Vad beror det på? Är det för att sommarens ledighet snart är slut. Att vardag, förväntningar och åtaganden väntar. Jag gissar att det släpper, att känslorna ändras, men nu är jag med dessa känslor. Tillåter dem. Känner dem. Sitter med dem. Acceptera. Tillåta. Vara. Någon som känner igen sig? Nu ska jag pyssla om mig själv lite extra, gör det d